2017-11-16

Störta den härskande politiska klassen!

Man ser det hela tiden. Makt gör dåliga saker med människor. Även med annars rätt normala, hyggliga, rimliga och anständiga människor.

Politiken är i sammanhanget något extra farligt. Den drar till sig människor som vill beställa över andra. Och den premierar dem med framgång som är beredda att trampa på andra och att armbåga sig fram. Det vill säga de mest olämpliga.

Politik är dessutom en verksamhet som ger människor makt att tvinga andra till det ena eller det andra. Även när det gäller sådant som folk rimligen bör kunna bestämma över bättre på egen hand, efter eget huvud, på eget ansvar.

Ofta utövar människor makt över andra utan synbar funktion eller allmän nytta. Helt enkelt för att de kan, för att vi låter dem göra det och för att de kommer undan med det.
Makt tenderar att koncentreras, flyttas uppåt och centraliseras. Från vanligt folk till politiker och byråkrater. Från det lokala till det nationella och från det nationella till EU. Från det offentliga till slutna rum.

Tendensen blir ofrånkomligen att vi går mot ett allt mer auktoritärt samhälle med totalitära tendenser. I god demokratisk ordning. Med de bästa föresatser. (Eller, möjligen, inga föresatser alls.) Men icke desto mindre rör vi oss steg för steg mot ett politiserat samhälle som lämnar allt mindre utrymme för individen, hennes egna initiativ, hennes eget ansvar och hennes egna val. Så skapas ett land av undersåtar, vars enda roll är att vara maktens skatteboskap.

Om vi accepterar tanken att en stat har till uppgift att upprätthålla ”allmän ordning”, skydd mot yttre fiender och att hantera vissa gemensamma nyttigheter – då måste det naturligtvis finnas vissa centrala beslutande och administrativa funktioner. Vilket innebär att vissa ges makt att sköta denna apparatur, vilket som sagt medför risker.

Därför måste maktapparaten vara så liten som möjligt och makten utövas så öppet som möjligt. Den enskilda individen, som fri medborgare, måste vara alltings utgångspunkt. Kompetens måste ersätta den härskande politiska och byråkratiska klassens inavlade utnämningspolitik. Beslut måste vara evidens- och faktabaserade. Respektera verkliga förhållanden, vara tydliga och logiska.

Vilket vore ett närmast revolutionerande förhållningssätt, jämfört med hur det är i dagens Sverige. Och mycket rimligare.

Men det kommer aldrig att ske med dagens politiker. De är alltför beroende av maktens berusning, förmåner och kotteri.

(via brev från Kolmårdenanstalten, 9 november 2017)

2017-10-27

Brev från fängelset

Här sitter man, i något slags mini-DDR i Kolmårdenskogarna.

Fängelse måste på något sätt vara det socialistiska paradiset. Alla får mat, men har inget att säga till om vad. Alla har tak över huvudet. Byråkratin är sinnesförlamande. Alla har ”sysselsättning”, även om den i många fall är meningslös och befriad från eget ansvar. Alla är övervakade. Information och kommunikationer är hårt kontrollerade. Och det hela är inrymt i ett fuskrenoverat rivningsobjekt.

Speciellt är det intressant att studera hur byråkratin fungerar. Det finns massor av regler – men som synes tillämpas de godtyckligt. Överhetens främsta verktyg är att hålla människor i säkerhet. Och en del intagna behandlas så väl orättvist som på ett sätt som knappast kan gynna vare sig deras återanpassning i samhället eller allmänintresset. Det är deprimerande att se.

Det är också intressant att vara helt utelämnad till den information som man kan få av gammelmedia. Det lämnar stora informationsluckor, kan jag berätta. Och man kan fundera över syftet med att hålla människor borta från internet och dess samlade kunskap, nyheter och samhällsdebatt.

Själv driver jag en kamp för att få tillgång till i vart fall riksdagens, regeringens, Europaparlamentets och EU-kommissionens hemsidor. Detta för att kunna följa och delta i den demokratiska processen. Det verkar (av handläggningstiden att döma) orsaka Kriminalvården visst huvudbry.

Föga överraskande kan jag meddela att jag är svårt uttråkad och intellektuellt understimulerad. Vilket möjligen är syftet med den här övningen.

Fortsätt frihetskampen tills vi ses igen någon gång nästa år!

Via brev från Kolmårdenanstalten,

HAX

PS. Skatt är stöld. DS.

2017-10-01

Varför inte försöka med sunt förnuft i stället?

Sett så här i backspegeln skulle nog de flesta svenskar hålla med om den klassiskt frihetliga åsikten om migration: människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Och som för all frihet går gränsen där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Men vårt land, dess ledare och ytterst väljarna, gjorde ett annat val: att både hålla fast vid det generella välfärdsstaten och att (under en tid) ha i princip öppna gränser. Även om detta var ett dåligt, dum och ologiskt val så var det vad som skedde. Vilket får konsekvenser, nu och långt in i framtiden.

Så här står vi, med ett stort antal nya invånare som ofta står långt från den produktiva arbetsmarknaden – men som behöver försörjning, bostäder och utbildning. Människor som kommer att kosta det offentliga betydligt mer än de kan förväntas bidra med. På alla andras bekostnad. Man behöver inte lägga några värderingar i detta för att inse att vi har ett problem – utan några egentligt bra lösningar.

Det är som det är, vilket vi måste förhålla oss till.

Det enda rimliga (och icke våldsamma) sättet att hantera situationen på är att sätta en sjuhelvetes fart på hjulen. Att söka produktiviteten i den närande sektorn och tillväxten i landet. Vilket vore en bra sak i sig, och i sammanhanget absolut nödvändighet.

Men gissa vad? Samma politiker och godhetsapostlar som försatt landet i den rådande situationen är uppenbarligen ointresserade av – och ofta direkt fientligt inställda till – att lossa på ekonomins politiska tyglar och att ge det fria företagandet bättre villkor.

Förr eller senare kommer de att få slut på andra människors pengar – om de inte låter mer, nya värden skapas. Kom ihåg detta när kommunalskatten börjar krypa upp mot 40 procent.

Att göra vad som krävs för att förvandla Sverige till en tigerekonomi kommer varken sossarna, facket, Aftonbladet, byråkratin eller EU gå med på. Kanske inte ens allianspartierna. Inte heller den väljarkår som jagar förmåner, bidrag och allehanda godis på andras bekostnad.

Och då är det – förr eller senare – kört.

Sunt förnuft är en bristvara i den svenska politiken och samhällsdebatten.

/HAX
(via brev från Kolmårdenskogarna)

2017-08-13

Tillfälligt avbrott, typ


Nu loggar jag av från nätet - för ett år framöver. Om allt går enligt plan kommer jag att logga på igen under senare halvan av augusti 2018, ungefär en månad före riksdagsvalet.

Under tiden kan du följa det fria nyhetsflödet via Bubb.la:s newsfeed, Radio Bubbla och bloggar som Fristad. Nyheter som rör storebrorsfrågor och internets frihet kommer att dyka upp på en ny blogg – hos 5 juli-stiftelsen.

Vill du engagera dig för frihetens idéer finns till exempel Frihetsfronten och Liberala Partiet.

Några användbara länkar i nät- och övervakningsfrågorna: Ars Technica » | Torrentfreak » | Techdirt » | TechCrunch » | EFF » | Dataskydd.net » | EDRi »

Nu skall jag meditera, läsa böcker och odla mina frihetliga idéer.

Pausmusik:






(Extra uppmärksamhet vid 1:25-1:35 i det sista klippet.)

2017-08-12

Ett bättre Sverige måste vara möjligt

(Klicka på bilden för en större variant.)

Jag förundras över att inte fler människor – på ena eller andra sättet – gör uppror mot överheten.

Vi har en härskande politisk klass som lever gott på folkets bekostnad. Den samlar på sig allt mer makt – och det finns inga gränser för allt den vill lägga sig i och styra och ställa över.

De flesta politiker är samtidigt inkompetenta. Många har varken utbildning, livserfarenhet eller insikt i hur det är utanför den politiska broilerfabriken. De saknar som regel insikt om samhällets dynamik, människors drivkrafter och frihetens skapande förmåga. De gapar över för mycket och vill bestämma över sådant de varken förstår eller behärskar.

Än värre blir det när de tillsätter politiskt renläriga politruker och karriärbyråkrater som chefer i förvaltningen – som inte heller förstår eller behärskar sin uppgift. (Dessutom bryter det mot grundlagen att sätta politiska hänsyn framför kompetens när regeringen utser chefer i det offentliga.) Det är detta som gör det möjligt för stolpskott som Dan Eliasson att ödelägga myndighet efter myndighet, utan att någon reagerar eller ingriper. Han är ju trogen sosse.

Resultatet blir dels att det offentliga ägnar sig åt trams och åt saker som bättre kan skötas av människor själva. Dels att sådant som verkligen är viktigt – den samhälleliga kärnverksamheten – missköts.

Allt detta till oerhörda kostnader och under en av världens tyngsta skattebördor.

Det är, som sagt, besynnerligt att folk finner sig i detta. Att inte fler gör motstånd. Att svenska väljare inte röstar på något annat och bättre.

Att låtsas som om det regnar fungerar inte heller. Ju längre tid saker och ting får fortsätta som nu – ju hårdare och mer dramatiskt blir fallet när det väl kommer.